Bragden i Berlin går till historien.
Anders Svensson fick se den från sidan.
— Det är det sjukaste jag varit med om, säger han.
Och lovar en fortsättning i landslaget.
— Så länge Erik (Hamrén, förbundskaptenen) tycker att jag tillför något och jag känner att jag gör det känner jag ingen anledning att inte vara med.
— Det är alltid kul att spela i landslaget och få spela stora matcher. Jag tror jag skulle ångra mig om jag tackar nej.
Av alla 134 landskamper han spelat, sticker den som inte fick bli den 135:e ut mest.
— Jag var chockad. Det här ska inte gå. Att komma tillbaka till 4-4 mot ett av världens bästa landslag. Vi började snacka hockey i omklädningsrummet, om vändningar mot Finland med “Masken” Carlsson och Sundin… det kan jämföras med det här.
Han försöker hitta förklaringar.
— Det är mycket psykologi. Så bra som Tyskland spelade i 60 minuter har jag aldrig sett ett landslag spela. Jag var oerhört imponerad.
— Vi fick två snabba mål och från en bombsäker seger började de tänka “Ett mål till och det är match igen. Vi är helt överlägsna, hur kan det här hända?”
— Vi fick energi av två mål så snabbt och det var lång tid kvar. Det är helt otroligt.
När Rasmus Elm kvitterade reagerade Svensson precis som alla andra vid bänken.
— Jag bara flög upp och jublade. Jag vet att man inte får springa in på planen, så jag hindrade mig lite, men de andra sket fullständigt i det så jag flög efter.
— Det här var det sjukaste jag varit med om.
